Judisk mångfald

Jag heter Lisa Abramowicz och är ordförande för partigruppen Judisk Mångfald, det liberala alternativet. Jag är också ledamot i Judiska församlingens styrelse.

Den situation, pandemin covid 19, som vi alla befinner oss i sedan mars har lett till stora omställningar i våra liv. Det gäller särskilt oss som fyllt 70 år, något som jag gjorde den 25 april i år.

Men min man Isak och jag hade tur; vi hann precis besöka Jewish Book Week i London 29 februari till 6 mars. Det är ett evenemang som jag verkligen kan rekommendera. Fantastiska föredrag och events i ämnen av judiskt intresse; allt från författare till Israel.

Programmen går f.ö. fortfarande att se på nätet. Slå på Jewish Book Week! Vi deltog bland annat i en debatt mellan Simon Schama, Judith Neuberger m fl om antisemitismen, som ser annorlunda ut i Storbritannien än i Sverige, där främst vänstern har uttryckt sådana åsikter. Jag påpekade att situationen var delvis annorlunda i Sverige.

Ett annat intressant inslag var när författaren Matti Friedman (Israel med kanadensiska rötter) talade om sin senaste bok ”Spies without a country”, som handlade om fyra unga judar som flytt från arabvärlden och som använde sitt hemspråk och kunskaper till att agera undercover agenter 1947-48 i de grannländer som planerade att invadera Israel om FN skulle rösta för en delning av det brittiska mandatet, något som gjordes våren 1948.

På tal om det vill jag nämna ett viktigt och försummat ämne i den svenska debatten om den arabisk-israeliska konflikten.

Den palestinska flyktingfrågan har behandlats utförligt under 72 år, och all skuld har lagts på Israel för deras situation, men trots att de judiska flyktingarna från arabvärlden var många fler än de palestinska, har deras historia i stort sett negligerats i Sverige.

Judarna från arabvärlden blev inte flyktingar p.g.a. att de befann sig i korselden mellan stridande parter (som palestinierna). De blev flyktingar som en följd av planerade åtgärder från de arabiska regeringarnas sida, kollektiva bestraffningar mot en liten, försvarslös minoritet p g a att samma folk beviljades en stat i ett litet område som de arabiska ledarna såg som enbart sitt. Över 850.000 judar fördrevs eller flydde perioden 1948 – 1953. Redan 1947, innan FN-omröstningen, hade arabiska delegater hotat med vad som skulle ske med judarna om en judisk stat skulle bildas. Hoten sattes också i verket. utsattes för fysiska attacker, pogromer, de fråntogs sina tillgångar och medborgarskap. Massarresteringar genomfördes på lösa grunder.

De flesta judar som fördrevs eller flydde invandrade till Israel. De blev medborgare och efter en tid integrerades de väl i landet och utgör nu drygt hälften av Israels judiska befolkning. De sattes inte i flyktingläger i många decennier för att kunna användas som politiska påtryckningar mot fienden.

Jag kan rekommendera följande lilla skrift som SII gav ut 2013, som behandlar detta ämne. Tack för visat intresse!

mvh
Lisa